SAMMANSTÄLLNING

I södra änden av Högsby samhälle ligger Tingebro över Emån. Brons tidigaste historia känner vi inte mycket till, men det faktum att det är den sk. Stockholmsvägen eller Stora Kongsvägen som här korsar ån, gör troligt att det funnits en bro vid det uråldriga vadstället mycket länge.

Lantmätare Magnus Forsman beklagar år 1794 att det i trakten inte finns några traditioner eller handlingar som berättar om vägarnas och broarnas tidigare historia. Han påstår dock att Tingebro lär ha fått sitt namn av att lagman Arvid Trolle skall ha hållit lagmansting där på 1400-talet. se "Handbörds härads vägar"

Det är möjligt, men inte nödvändigt att det fanns en bro där så tidigt.

På 1500-talet röjdes många vägar upp från att ha varit ridstigar till att bli vagnvägar. Vid den tiden bör det i varje fall ha funnits en bro över ån utmed denna viktiga väg.

Kalmarkriget

När danskarna 1612 under befäl av Gierth Rantzau, drog norrut från Kalmar med sikte på Jönköping, så revs Tingebro upp för att försvåra deras övergång. En förskansning byggdes på norra sidan och försvarades av en uppsättning ryttare under befäl av överste Jesper Andersson Cruus. (Jesper Andersson Cruus af Edeby, friherre, landshövding i Kalmar och Öland åren 1634-1637.) Synliga rester av denna förskansning omnämns av Forsman 1794.

De danska ryttarna lät sig dock inte hindras utan vadade över ån och drev Cruus och hans ryttare på flykten. Då danskarna tagit "passet vid Högsby" som det kallades, förskansade de sig i grusåsen söder om ån några dagar, i väntan på proviant och på att bron skulle byggas upp igen. Det var då som de bröstvärn grävdes, vilka vi kan se resterna av på "Skansen" än idag. Ett mindre värn byggdes också alldeles vid brons södra landfäste. Se karta från 1689.

De gamla broarnas läge

De äldsta kartorna visar läget för bron över Emån betydligt längre uppströms än det nuvarande läget. Se kartor från 1683, 1689, 1695, 1763, 1772, 1776 och 1779.

På kartan från 1683 syns Tingebro och sydöst om den en liten kort bro över bäcken som kommer från Kolsrums ägor och mynnar ut i ån. Kartan från 1689 visar också Tingebro och antyder svagt en bro sydöst om denna med namnet "Långebro" utskrivet.

Mellan dessa årtal (1683-1689) bör alltså den sk Långebro ha byggts över det låglänta område, alldeles väster om dagens bro, vilket senare har nyttjats bla. som upplag för flottat timmer.

Denna bro var endast till för att underlätta framkomligheten under perioder av högvattenflöde, då området översvämmades.

År 1702 spolades Tingebro bort av vårfloden, enligt ett sockenstämmoprotokoll från 1708. Förmodligen spolades bron även bort 1729, då enligt uppgift de flesta broar i trakten förstördes av ett kraftigt vårflöde.

Mellan 1600-talets början och mitten på 1700-talet har således minst tre, och kanske fyra broar legat över ån på detta ställe.

De gamla broarnas konstruktion

År 1777 begärde landshövding Rappe att bron skulle byggas i sten, och 1781 fick Jonas Collin uppdraget att projektera detta brobygge, och då som alternativ även på annat ställe.

Denna projektering innehåller en noggrann uppmätning och beskrivning av de gamla broarna. Där framgår att Långebro bestod av 12 upptimrade brokar utan stenfyllning och att Tingebro vilade på fem brokar, varav det sydligaste var lagt mellan två stenblock och de två nordligaste omnämns särskilt för att sakna stenfyllning. De i beskrivningen omnämnda stengrund som dessa båda kar var byggda på kan mycket väl vara resterna av tidigare broars stenfyllda brokar. Det nordligaste av dessa stengrund blev tydligt synligt efter grävningarna i ån 1988 då vattenytan sjönk.

Av beskrivningen kan man således anta att de återstående två brokaren (nr 3 och 4 på kartan) var stenfyllda på konventionellt vis och att landfästena som inte beskrivs alls kanske var stenfyllda träkonstruktioner.

Rester av de gamla broarna

Långebros sydöstra landfäste ligger under dagens landsväg och är således borta. Dess nordvästra landfäste visade sig vid utstakning ligga alldeles i nuvarande strandkant, eftersom ån breddades här 1988. Fanns det något kvar av detta landfäste före -88 så är nog en del av det bortgrävt nu och resten ligger förmodligen under den vall som upplagts.

Vid omräkning av Collins höjdangivelser framgår att Långebros nordvästra landfäste med sin överdel låg ca 70-80 cm över omgivande mark och att bron där den korsade bäcken var som högst, ca 1.70-1.80 m över omgivand mark. Vägen mellan broarna var något uppbankad men lägst på mitten, endast ca 40 cm över omgivande mark. Därefter steg vägbanken 40 - 50 cm upp mot Tingebros södra landfäste. Det fanns inte ett spår av denna uppbankade väg innan grävningsarbeten påbörjades 1988, vilket troligen innebär att vägbank och eventuella rester av landfästen schaktats bort i ett tidigare skede.

Återstår då brokaren nr 3 och 4. Vid en överföring av de gamla broarnas lägen till en modern storskalig karta visar det sig att brokaret nr 4 passar förvånansvärt bra över det uppstickande stengrund som syns i ån alldeles utanför den långsmala ön. Detta stengrund är antagligen resterna av ett stenfyllt brokar. Av brokar nr 3 syns normalt ingenting över vattenytan men vid lågvatten kan man skymta något uppstickande även där detta kar bör ha funnits.

Danska värnet

På kommunens primärkarta syns även en upphöjnad i marken alldeles sydväst om den gamla brons södra landfäste. Denna upphöjning utgjordes av en platå med ganska jämn och väl avgränsad form, vilket mycket väl skulle kunna vara resten av det värn som danskarna byggde 1612. Under 1700-talets andra hälft stod en liten stuga ungefär på samma ställe. Den skulle kunna tänkas ha varit byggd på den grund som utgjordes av värnets bottenplatå. Men det som syntes i marken fram till 1980-talet var inte resterna av en vanlig husgrund utan det var en betydligt större och planare yta.

Vid grävningsarbetena 1988 grävdes detta parti bort helt och hållet.

Forsen

Den fors som ligger tvärs över ån alldeles nedströms nuvarande Tingebro är inte helt naturlig. Forsnacken är konstruerad för att hålla en miniminivå på vattenytan uppströms och minska bortforsling av bottenmaterial runt brons fundament. Se nedan.

Projekteringen

Jonas Collin föreslog i sin utredning förutom att bygga bron i dess gamla läge även att flytta bron till ett helt nytt läge något nedströms den gamla bron. Projekteringen redovisar tre olika sträckningar i det nya läget där det södra landfästet är gemensamt för alla tre, men det norra flyttas något i öst/västlig led. Detta för att en snedare och därmed längre och dyrare bro skulle kräva mindre schaktningsarbete i den norra mycket branta strandbrinken.

Det nya läget föreslås korsa ån vid det gamla vadstället så att den kunde byggas där vattendjupet är som minst. Bron antas byggas i samma stil som den gamla, dvs på timrade brokar. Detta medför enligt Collins beräkningar, att ganska omfattande urgrävningar av både åbotten och strandkanterna måste göras, så att inte bron dämmer vattnet och orsakar en nivåhöjning uppströms.

Den nya bron

När den nya bron 1794 byggdes enligt det västligaste av de tre alternativa sträckningar som Jonas Collin projekterat, så byggdes den trots allt i trä. Det ansågs för dyrt att bygga i sten. Bron byggdes inte på brokar som Collin föreslagit utan på pålar, vilket var en ny byggnadsteknik i trakten.

Denna bro blev lite drygt nittio år innan den 1886-1887 byggdes i sten.

 

Stenbron

1885 projekterades Tingebro att byggas i sten. Projekteringen utfördes av major Oscar Zander, distriktschef vid "Östra väg och vattenbyggnads-distriktet" i Motala.

Man befann sig i en lite brydsam situation eftersom en Löjtn. Hammarström redan 1875 hade lämnat ett förslag till reglering (sänkning) av ån. Åbotten skulle enligt detta förslag grävas ur och sänkas med ca 1.2 meter.

Denna reglering var dock ännu inte genomförd. Därför visste man inte vilket projekt som skulle genomföras först. En ny bro eller åsänkningen.

Zander fick då i uppdrag att framställa två ritningar. En för en ny bro byggd före vattenregleringen och en byggd efter.

Se ritning 1 och ritning 2

Ritningarna

Ritning 1 är en färglagd konstruktionsritning och visar bron byggd efter Emåns reglering. Det är en mycket välarbetad och vacker ritning där detaljrikedomen är imponerande. Bron är ca 67 meter lång och har sju brovalv.

Utmed bron löper en trottoar på båda sidor om den endast 4.7 meter breda körbanan. Gångbanans höjd planerades till samma nivå som den befintliga träbrons norra ände. Den gamla bron sluttade lite söderut.

Ritning 2 finns tyvärr bara som en svartvit kopia och visar bron byggd innan åsänkningen. eftersom botten då ligger drygt en meter högre så är brodäcket också höjt med 1.2 meter. Det innebar att bron måste bli ca 30 meter längre och ritningen visar tio brovalv.

En annan sak som skiljer utformningen är valvbågarna. Det beror på att den högsta vattenytan vid högflöde var drygt 3 meter högre innan åregleringen än den förmodade högsta vattenytan efter att ån hade sänkts. Därför räckte det inte att bara höja bropelarna 1,2 meter och utforma valven på samma sätt som på ritning 1.

Då skulle risken finnas att brovalven hindrade vattnets lopp vid mycket höga flöden, och det ville man till varje pris undvika. Därför höjdes bropelarna betydligt mera och valven utformades med en större radie så att de blev flackare.

 

Bygget

Stenbron byggdes åren 1886-87 innan åsänkningen hade genomförts. Den uppfördes enligt Ritning 2 med 10 valv till en längd av 100 meter.

Byggmästare var Carl Pettersson från Mönsterås och kostnaden blev 30 000 kronor.

Efter bara 10 år började vissa problem visa sig.

Utdrag ur Oskarshamns-Tidningen 6 okt. 1896

Bro i fara

Tingebro, som leder över Emån mellan Högsby by och Staby, håller på att undermineras af strömmen, som bortför sanden under brofästena. För att förekomma detta undermineringsarbete är man för närvarande sysselsatt med att nedanför bron uppföra en damm af sten varigenom vattnets färd minskas och sandens borförande sålunda minskas.

Brodäcket har byggs om och byggts på vid några tillfällen och i början av 1960-talet gjöts det på ett betongdäck så att bron blev betydligt bredare. Vid det tillfället var bron helt avstängd för biltrafik, men cyklister, mopedister och gående kunde använda en tillfällig gångbro som byggts alldeles över forsen.

Dagsläget

Dagsläget är att bron idag saknar gångbana och är livsfarlig för oskyddade trafikanter. Sikten för bilförarna är dålig från båda hållen och tung trafik som möts gör det farligt att gå eller cykla över.

Därför är det angeläget att snarast få till en separat gångbro över ån. Gärna enligt detta förslag.